Det vore förhastat och olämpligt att redan nu uttala sig om de konkreta händelserna och de säkerhetsåtgärder som vidtagits. Det är de behöriga utredningsmyndigheternas uppgift att utreda ärendet. bvvs deltar inte i gissningar eller spekulationer.
Eftersom fordon upprepade gånger har använts som verktyg för brott och vi regelbundet får många förfrågningar från pressen efter sådana händelser, vill vi redogöra för vår grundläggande ståndpunkt när det gäller skyddet av evenemang.
Brottet visar återigen att vissa evenemang, på grund av sin betydelse, sitt symbolvärde eller sin utsatthet, kräver särskilt skydd. Skyddet mot terroristattacker och riktade fordonsattacker är en statlig uppgift och kan inte överlåtas till evenemangsarrangörerna.
Ur bvvs:s synvinkel saknas det fortfarande i stor utsträckning den nödvändiga konsekvensen hos delstaternas inrikesministerier och delstatspoliser. Den abstrakta hotbilden bedöms numera av förbundsinrikesministern som hög. Enbart detta borde vara skäl nog att i högre grad prioritera skyddet av utsatta evenemang, inte bara när det gäller skyddet av tillfartsvägarna. För detta behöver polismyndigheterna tydliga ansvarsområden, enhetliga bedömningskriterier och konkreta handlingsanvisningar.
Flera rättsliga utlåtanden tillskriver staten ansvaret för att avvärja terroristhot. Även förbundskansler Friedrich Merz har förklarat att skyddet av evenemang mot terroristhot är statens ansvar. I delstaternas praktiska verksamhet har denna inställning hittills dock knappt slagit igenom; delstaten Berlin utgör här ett positivt undantag.
Huruvida åtgärder för att skydda tillfartsvägar är nödvändiga måste fastställas på grundval av en fackmässigt välgrundad riskanalys. Bedömningen av en terroristhot är i första hand en uppgift för polisen och säkerhetsmyndigheterna. Arrangörer och specialiserade planerare kan bidra med sina kunskaper om evenemanget, de lokala förhållandena och de operativa rutinerna, men de kan inte ersätta den statliga riskbedömningen.
”Kvalificerade specialplanerare kan bistå i många steg – från analys av de lokala förhållandena via utformning av lämpliga åtgärder till utarbetande av ett koncept för åtkomstskydd. Ansvaret för denna planering och finansieringen av de åtgärder som följer av den bör dock ligga hos de statliga myndigheterna”, förklarar Dennis Eichenbrenner, ordförande för bvvs.
För närvarande överlåts riskbedömning, planering, organisation och finansiering i många delstater ofta i stor utsträckning till arrangörerna. Dessa förfogar dock varken över de nödvändiga polis- och underrättelseuppgifterna eller över de myndighetsbefogenheter som krävs för att slutgiltigt kunna bedöma och avvärja terroristhot. Delstaternas inrikesministrar uppmanas därför att ta sitt ansvar och skapa tillförlitliga strukturer över hela landet.
Nödvändiga åtgärder måste planeras professionellt och fastställas i ett samordnat koncept för åtkomstskydd. Detta måste särskilt beakta skyddsmålen, de lokala förhållandena, kapaciteten hos de system som används samt kraven från polis, brandkår, räddningstjänst, evenemangslogistik och boende i närområdet. Generella krav på barriärer eller enskilda lösningar som sätts upp på kort tid skapar inte automatiskt ökad säkerhet. Otillräckligt planerade åtgärder kan tvärtom orsaka nya faror – till exempel genom att flykt- och räddningsvägar hindras eller att insatsstyrkornas framkomlighet fördröjs.
Koncept för åtkomstskydd måste utarbetas av sakkunniga personer som besitter nödvändiga kunskaper och praktisk erfarenhet. Dit hör även gedigna kunskaper om evenemangssäkerhet.
”Kvaliteten på en plan för åtkomstskydd mäts inte utifrån beteckningen på ett certifikat, utan utifrån den planerande personens påvisbara sak- och fackkunskap. Det finns ingen allmänt föreskriven minimikvalifikation, särskild behörighet eller obligatorisk internationell certifiering för detta”, förklarar Daniel Schlatter, jurist vid bvvs.
Dataskyddsfrågor får inte generellt användas som skäl för att underlåta ett nödvändigt informationsutbyte mellan myndigheter och berörda instanser eller nödvändiga kontroller av personer i säkerhetsrelevanta funktioner.
Sådana åtgärder kräver en hållbar rättslig grund och måste vara nödvändiga, ändamålsenliga och proportionerliga. Om det saknas tydliga rättsliga grunder för ett nödvändigt informationsutbyte eller lämpliga personkontroller, uppmanas förbundsregeringen och delstaterna att skapa sådana.
Det är inte möjligt att till hundra procent skydda evenemang. Det finns dock luckor i hur inrikesministerierna och polismyndigheterna fullgör sina uppgifter. Det krävs förfaranden som är genomskinliga på nationell nivå, tydliga ansvarsfördelningar och ett pålitligt samarbete mellan säkerhetsmyndigheter, kommuner, arrangörer och specialplanerare.
Arrangörerna bär ansvaret för att deras evenemang organiseras och genomförs på ett säkert sätt. Skyddet mot terrorism kan och får dock inte vara deras uppgift.
För Bundesverband Veranstaltungssicherheit e.V.
Dennis Eichenbrenner, ordförande
Registrera dig nu för vårt eventletter och håll dig alltid uppdaterad med de senaste nyheterna från eventbranschen.