Mellan erkännande och diskriminering: Varför kulturstödet måste se över sin syn på klubbar och festivaler

Hamburg, 26 augusti 2026 – Det aktuella förslaget till den federala kulturbudgeten för 2027 samt utvecklingen i delstats- och kommunbudgetarna tydliggör den strukturella obalansen som sedan urminnes tider präglat det tyska kulturlandskapet. Medan livsviktiga stödmedel till popkulturen, såsom festivalstödfonden, ska skäras ned (planen är att halvera beloppet till 2 miljoner euro), får Bayreuthfestivalen räkna med en ökning från 4,2 miljoner euro till 5,2 miljoner euro. Fokuseringen på stöd till kulturella flaggskepp tyder på att kulturministern fortfarande inte inser på vilken grund dessa vilar och vilken roll popmusiken faktiskt spelar i Tyskland.

När kulturministern Weimer i intervjuer hyllar den största kulturbudgeten som någonsin funnits i Förbundsrepubliken, bortser han från att popkulturella platser med jämförelsevis små offentliga medel bidrar till en stor del av det kulturella, främjandet av unga talanger och det regionala värdeskapandet, och att livekonserter år 2025 lockade knappt 75 miljoner besökare (GEMA Song Economy, 2026).

Samtidigt visar den senaste ”Relevansmonitor Kultur” från Bertelsmann-stiftelsen (2025) en upplysande diskrepans: Visserligen vill 91 procent av befolkningen bevara teaterutbudet för kommande generationer, men fyra av fem tillfrågade besökte inte alls klassiska kulturarrangemang under det gångna året. 35 procent har aldrig varit på en klassisk konsert eller en operaföreställning. Den höga kulturen åtnjuter ett abstrakt samhälleligt stöd, men utnyttjas inte av den stora majoriteten.

Regeringens förslag för 2027 tar inte hänsyn till denna verklighet. För de centrala federala programmen för pop- och livemusik, däribland festivalstödfonden, amatörmusikfonden, Reeperbahn-festivalen och initiativet Musik, finns sammanlagt cirka 31 miljoner euro till förfogande. En summa som en enda teater i en medelstor kommun i Tyskland får. På federal nivå motsvarar detta, med tanke på den aktuella kulturbudgeten på 2,36 miljarder euro enligt den nuvarande budgetsituationen, uppskattningsvis knappt 1,3 % av den federala regeringens kulturbudget – och detta trots att sociokultur och jazz redan ingår i denna summa. I stället dras stödprogram som bland annat satsar på nya talanger eller bevarandet av spelplatser (t.ex. det federala ljudskyddsprogrammet) tillbaka till tidigare års nivåer eller läggs ned, trots att behovet är större än någonsin tidigare på grund av förändrade kostnads- och intäktsstrukturer.

Varför just popkulturen drabbas av oproportionerligt stora nedskärningar förblir en politiskt obesvarad fråga. Hur stort behovet är inom scenen framgår av de aktuella siffrorna:

• 74 procent av klubbarna i Berlin ser sig i allt högre grad beroende av offentligt stöd. I själva verket utgör stödet dock endast 2 procent av omsättningen (källa: klubbstudie från Berliner Clubcommission, 2026)

• 95 procent av de tillfrågade klubbarna anser att många spelplatsers långsiktiga överlevnad är hotad utan strukturella förbättringar. (Källa: Klubbundersökning av Berliner Clubcommission)

• Medan megaevenemang blomstrar är segmentet med de minsta konserterna (upp till 500 personer) det enda som jämfört med referensåret 2019 uppvisar en nedgång i besökarantalet på -5,7 procent – trots att antalet evenemang är nästan oförändrat. (Källa: GEMA Song Economy)

• Enligt beräkningar från det tyska musikinformationscentret subventioneras varje teaterbiljett på offentligt finansierade teatrar i Tyskland med i genomsnitt cirka 191 euro per besök. (Källa: Tyska musikinformationscentret) Däremot får livekonserter inom pop- och klubbscenen i regel inget institutionellt grundstöd och finansieras huvudsakligen genom intäkter från biljettförsäljning och restaurangverksamhet; det löpande bidraget per biljett ligger där i praktiken på noll euro.

• Däremot har stödprogrammen inom Initiative Musik varit kraftigt övertecknade i flera år (källa: LiveMusikKommission)

Den internationella jämförelsen visar: Det går också på andra sätt

Kulturministern påpekar gärna i samtal att andra länder tänker ”storskaligare”. I detta sammanhang är det värt att titta på den aktuella utvecklingen i Storbritannien: Där ska, under den nye premiärministern Burnham, som en av de första åtgärderna företagsskatten sänkas bland annat för livemusikscener och ytterligare 30 miljoner pund investeras i den lokala musikbranschen. Dessutom finns LiveLineFunds ett branschinternt stödinstrument som gör att 1 pund per biljett vid stora evenemang går tillbaka till gräsrotsarenor. Detta möjliggjordes främst genom starkt politiskt stöd och riktade uppmaningar från branschen.

Även i Tyskland finns Live Music Fund Germanyfrån den federala stiftelsen LiveKultur. Den har dock hittills inte fått det politiska stöd som den förtjänar med tanke på branschens situation. Om dessutom statliga kulturinstitutioner ålades eller åtminstone uppmanades att bidra till en sådan fond vid popkulturella evenemang, skulle den strukturella obalansen i stödlandskapet kunna minskas avsevärt. Med en ”Club Euro” per biljett skulle enbart Adele-konserterna år 2024 på Münchenmässans område ha genererat cirka 730 000 euro i investeringsmedel för att upprätthålla strukturen.

Vad som nu krävs är:

1. Att avsevärt öka andelen av kulturbudgeten som avsätts för stöd till populärmusik på federal, delstats- och kommunal nivå (de krav från LiveMusikKommissionen ).

2. I likhet med den tyska turiststrategin utarbeta en tvärsektoriell ”Nationell handlingsplan för livemusikkultur” som fastställer bindande mål, konkreta stödinstrument och tydliga ansvarsområden för att bevara och stärka livemusikscener, klubbar och festivaler i Tyskland. Denna strategi ska utarbetas inom kort vid ett live-toppmöte där de berörda live-organisationerna deltar.

3. Fortsättning av det federala ljudskyddsprogrammet, som hotas av nedläggning, genom det federala byggnadsministeriet.

4. Att undersöka möjligheten att införa en särskild avgift för livemusikbranschen: Den tyska förbundsdagens vetenskapliga avdelning har bekräftat att en sådan statlig avgift – i likhet med filmstödet – är juridiskt möjlig. I synnerhet bör internationellt verksamma biljettförsäljningsföretag uppmanas att frivilligt delta i Live Music Fund. I annat fall måste en obligatorisk avgift införas. (Källa: Den tyska förbundsdagens vetenskapliga avdelning (2026) ”Live-musikarrangörer i Tyskland” Dossiernummer WD 1 - 3000 - 007/26, WD 3 - 3000 - 060-26, WD 4 - 3000 - 039/26)

Dessutom bör subventionerade institutioner inom den höga kulturen genom Live Music Fund Germany åläggas eller motiveras att bidra till bevarandet av popkulturlandskapet i dess hela bredd.

5. Den federala regeringen uppmanas att, i samråd med delstaterna, inrätta ett enhetligt intygsförfarande på nationell nivå enligt § 4 nr 20a och 20b i mervärdesskattelagen (UStG) för musikklubbar och konsertlokaler (oavsett deras rättsliga form), som reglerar den kulturella likställningen med teatrar och offentliga scener.

Dialog istället för monolog

Politiken bör intensifiera dialogen med företrädare för live- och popkulturen. LiveKomm föreslår därför att man inom ramen för ett live-toppmöte sätter fokus på utmaningarna inom livemusikbranschen och antar en handlingsplan. Detta område är ju, efter den omfattande nedgången i intäkterna från ljudupptagningar, numera den sista kvarvarande relevanta inkomstkällan för artister. Frågorna är brådskande, därför bör ett livemusiktoppmöte äga rum senast i slutet av oktober.